Valpnyheter

Vid den här tidpunkten på året är det dags för en liten resume över det som varit och lite förhoppningar om vad som skall komma....
Vi börjar från början:
I januari inledde vi året med att leverera Exi valpar, dvs vår M kull. Vintervalpar är alltid lite kämpigt. De kan inte vara ute på samma sätt och kräver därför extra sysselsättning av oss människor. Det går alltid åt mycket tid när man har en valpkull, man skall förutom allt underhållsarbete hinna med att leka, miljöträna, träffa andra hundar och människor, åka bil och göra utflykter. Hur som helst så åkte M kullen iväg till sina nya människor.
Vi hann med ett symposium i januari också. Fysisk träning och utveckling av unga hundar stod på agendan. Vi hyrde hela föreläsningssalen på Blå Stjärnans Djursjukhus och fyllde den till sisa plats! Vi var nog ca 70 personer som var på plats och lyssnade! Kerstin Pettersson , sjukgymnast från SLU var dagens huvudattraktion, men även Hill´s hade en mycket duktig föreläsare på plats. Boeringer Ingelheim föreläste också om kosttillskott.  Det lottades ut mängder med fodersäckar och arrangemanget var mycket lyckat! Det kommer en fortsättning......

Kort därpå fick min älsklingshund Alison avsluta sina dagar. Ålderdomen tog ut sin rätt och livet blev plötsligt väldigt dystert.......
Alison var en enastående hund som jag har haft oerhört roligt  ihop med. Hon kommer alltid att finnas i ett ljust minne hos mig.
Under januari hann vi också med att åka norrut för att tillverka vår N kull. Dagarna kombinerades med skidåkning och valptillverkning.

Februari var det "lungt" i Bönabo....ja något så när i alla fall.  Kira kom iretur från Norge då hon började uppvisa lite väl mycket försvarsegenskaper. Hos oss anpassade hon sig snabbt och visade vara sig vara en mycket rejäl hund som  vi ansåg var ytterst lämpad att testas mot tjänstehundsbruk.

I mars slutade jag på mitt gamla arbete. Stora planer hade gjorts under en längre tid. Det var dags att stå på egna ben. Sagt och gjort i hop med 2 kollegor satsade vi vårt liv :) vår ekonomi och lite till och startade eget. Drygt 400 kvadratmeter införskaffades med bästa tänkbara läge i kommunen, och så öppnade vi vår egen djurklinik. Ale Veterinären. Friskt vågat, men varför skall man sitta på ålderdomshemmet och ångra att man aldrig vågade.....
Året har så klart inneburit mycket arbete, men verksamheten snurrar på och vi ser ljust på framtiden.
I mars hann Lycka med att valpa också. 9 st små illbattingar tittade ut för att förgylla den här välden:)

Iapril så hade vi premiär på vår nya klinik, så den månaden arbetade jag dygnet runt medans Tomas tog hand om våra gulliga, men ganska jobbiga N valpar. I april flyttade Kira ut också. En polishundsförare från Göteborg var här och hämtade Kira för provperiod.

I maj gjorde delar av K kullen sitt MH, och se vilka  duktiga hundar de var. Här finns det en del att jobba med minsann....
Delar av F kullen var ute och gjorde den nya MT. Inför den nya mentaltesten har jag många funderingar, men de tänker jag inte ta här.....

I juni hade vi vårt kennelläger. Superskoj! Det tränades flitigt i Borås skogarna och i vanlig ordning hade vi vår kennelfest som Görre alltid förgyller med ett bildspel över året som varit. Vi hoppas att den traditionen håller i sig!
N valparna flyttade ut och vi slog kennelrekord i hur snabbt man kan få en valp i retur. 1 vecka sen kom en tilbaks. Dock bara för ett kort tag innan vi hittade det perfekta hemmet till honom. Vi håller tummarna att det går hela vägen så Nero får bli tjänstehund.
Under juni månad tränade vi kennelfolk som galningar med våra hundar. Schäfer SM var i sikte och vi låg lite efter i agendan....men skam den som ger sig. Sommarkvällar är ljusa länge....

I juli var det tävlingsdax. Schäfer SM i Skillingaryd stod på tapeten. Debranzebran och Lycka var på klorna och vi gick in för vår uppgift. Nu hör det ju liksom till att allt händer på mästerskap och så även denna gången. Debban markerade en apport som jag inte lyckades finna, hon  hade nämligen lagt sig på den och pressat ned den i leran. Kan man inte hitta apporten så får man inte tillgodoräkna sig den heller....surt var det. Många fina poäng år skogen.
Sedan krutröken skingrats över Skillingaryd slutade jag och Debban på en andra plats, och Tomas och Lycka på fjärde plats. Med mig hem hade jag också en halt hund efter en riktigt olycklig vurpa över hindret.
Nåja, ingen skugga skall falla över min hund, då det faktiskt var jag som missade apporten och inte hon.

I augusti var vi på bettet igen och gjorde MH för vår L kull och resterande delar av K kullen. Vi säger bara så här....
Vi när mycket nöjda!
Vi satsade också på att tillverka en ny L kull. Dikko kom ned på västkustsemester och tycke uppstod mellan Dikko och Debra. Favorit i repris sa de och sen var vi på banan igen.
I augusti fick dessvärre Miller avsluta sina dagar också. Ett tråkigt besked, men han råkade ut för en olyckshändelse som liten och sviterna efter denna olycka gick inte att reparera.
Dundra deltog på bruks SM i sök, men gick ut och gjorde sin livs första blindmarkering. Typiskt att allt skall ske på mästerskap!

I september så började vår lands turne. Vi bestämde att åka ut till våra valpköpare så mot Stockholm styrdes kosan. Ett stort gäng med valpköpare var på plats och vi tränade flitigt över en helg. Otrolligt kul är det att träna ihop med våra fantastiska valpköpare!

I början av oktober hade vi M och N kulls träff. Träning och antilopande stod på agendan. Vi hann också med att äta gott och umgås.
Helgen därpå åkte vi till vår klan i Skaraborgsdistriktet. Träning igen med mera superentusiastiska valpköpare.
Med hem på den biljetten så återlämnades en till av Lyckas valpar. Det blev betydligt mer hund än beräknat och byte av hem blev nödvändigt.
Han stannade dock inte länge i Bönabo utan fick flytta norrut till David som hade blivit av med Miller.
I oktober föddes också vår O kull. De blev 5 st.

I november så tillverkade vi vår kommande P kull. En polisiär tjänstehund från Göteborg fick den äran att bli far till Dundras andra kull. Vår P kull kommer att vara mycket närbesläktad med vår E kull.  Vad månde bliva.......?

I december har vi haft det förhållandevis lungt. Pysslat om våra vilda O valpar. De flesta har hunnit med och flytta hemifrån. Lille Opus är kvar än,men inte många dagar till.........

Förutom allt detta så har jag naturligtvis haft en mängd andra projekt också. Mitt arbete som hälsoansvarig för Svenska Schäferhundklubben har inneburit en del arbete. Funderande och klurande hit och dit. Vi ordnade "Forskar Dagar" på Ale Veterinären där syftet var att samla in blod till forskarna när det gäller att kartlägga ärtliga sjukdomar hos schäfer. Fler rasklubbar hängde på och vi tappade hundar på blod en hel helg. Fån tidig morgon till sena natten. Vilket engagemang hos hundägarna det var!
Har också knåpat på med HD utvärderingen för SKK:s räkning. Fick i uppdrag att urvärdera hela hälsoprogrammet för HD hos schäfer. Nu har jag snart hållit på i två år och arbetet närmar sig slutet. Mycket intressant har det varit och arbetet kommer snart att publiceras.
När jag har haft en stund över så har jag ägnat mig åt Avelskommiten inom SKK, där jag också sitter. Många intressanta möten har det blivit. Jag lär mig massor om avel och blir förhoppningsvis så småningom lika klok som de övriga som sitter i AK.

Vi har hunnit med att röntga 3 kullar under året som gått. K L och M kullen har varit på HD och ED röntgen runt om i landet. I skrivande stund så väntar vi på det sista resultatet, men vi vågar oss nog på att göra bokslut ändå.
Det har gått fantasktisk bra. Åratal av arbete börjar bära frukt. Vi har startat vår uppfödning med ledstarka hundar. Vår Beriva som under det gångna året lämnade oss pga ålderdom var linjeavlad på Odin. För de oinsatta så innebär det extremt ledstarkt. Riva själv hade tillägget excellent på sina höfter. Vi har sedan parat henne med ledstarka hanhundar.  Vi har i generationer försökt stärka upp ledsidan ytterligare och det ger resultat. Årets röntgenskörd innebär att 21 hundar har blivit röntgade. Därav har 1 fått C resten är fria med övervägande A!! På armbågssidan är alla fria. En är oröntgad fram pga av sin skada .
Behöver vi säga att vi är nöjda med utfallet? Vi kommer dock inte att slå oss till ro med detta, utan fortsätta på inslagen väg. Natuligtvis så försöker vi leva upp till vårat motto:

HÄLSA MENTALITET SUNDHET OCH FUNKTION.
Varje bit är enormt viktig för slutresultatet.

Under året så har tävlingsresultaten rasat in! Jeeeeesus vad duktiga ni har varit! En mängd uppflyttningar, cert ,godkända RPS Ltester mm. Vi har också 2 ekipage klara för bruks SM 2009! Christer och Dundra i söket och Ros- Marie och Extra i spåret.

Vi ser med tillförsikt fram emot de kommande åren. Många hundar är på väg upp i klasserna och det vi ser gör oss mycket nöjda. Vi är stolta över de arbete i lägger på era hundar. Vi ser också att potentialen i våra uppfödda hundar är stor. Våra valpköpares kunskaper och dressyrskicklighet är enastående, så vi ser ljust på framtiden!

I min årskavalkad så hoppas jag att jag inte glömt någon viktig händelse, inte lätt att komma ihåg allt. När jag ser tillbaka så  känner jag mig lite trött och sliten. Hur i hela friden orkade vi?? Nästa år skall struktureras upp bättre. Nu har jag varit ledig några dagar och det innebär  som vanligt att jag smider nya planer.......fortsättning följer!

Om någon har orkat läsa så här långt så vill vi önska er alla
Ett riktigt gott nytt år!!

För det tänker vi ha.

KM och KP