Valpnyheter

En liten kryptisk rubrik kan tyckas, men så är livet som uppfödare. Valpar föds, man hjälper dom till världen, hör deras första andetag. Följer deras första stapplande steg, gläds med valpköparna när dom hämtar sina efterlängtade valpar.
Man är stolt när dom presterar på tävlingsbanorna, stolt när hundarna presterar bra mentala tester. Ännu stoltare när hundarna fungerar i tjänstehundssammanhang. Stolt när andra uppfödare använder ens hanar. Stolt när dom fungerar som älskade familjemedlemmar. Glädjestunderna är berikande och man tänker gärna på dessa stunder. Men det finns en baksida också. Den mörka och tråkiga sidan.

Det är när ens uppfödda hundar efter ett långt och glädjefullt liv skall sluta sina dagar, genom mitt yrke så ser jag ljuset slockna i deras ögon på ålderns höst. De får ett värdigt avslut ihop med sina människor. Vi minns deras liv med värme. Frid över er alla.

Om möjligt ännu värre är när de små rycks bort för tidigt. Mångfödande djur har en hög dödsprocent i späd ålder. Det uppstår fel hos individer redan i fosterstadiet, så är det både hos människor och djur. Allt är inte behandlingsbart eller det skulle åsamka individen för stort lidande. Då har vi ett alternativ för våra djur. Vi kan bespara dom deras lidande, vilket skall ses som en förmån.

Senast i raden var en av Lyccas valpar som vi fick ta bort efter  12 dagar. Ett snabbt försämrat hälsoläge som inte gick att vända. Mycket tråkigt är det, men bäst för den lilla valpen. Tråkigt för KM då det var min favorit.

Men livet går vidare, imorgon skall Y kullen synas för första gången. Det är dags för röntgen!
Således också dags att utlysa tävlingen.
Fråga nr 1.
Hur många levande valpar får MM?
Hur blir könsfördelningen?
Vilken dag föds dom?

Färgen skippar vi......alla grå tror KM:)

........................over and out..........................